Löjligt gott en lördagkväll!

Trots alla vackra tårtor, lyxiga desserter och fina uppdukningar av bakverk så finns kladdkakan där och klår det mesta. Kladdkakan är en av mina stora smakupplevelser i livet. Första gången jag åt kladdkaka var i 10-årsåldern och jag blev nästan gråtfärdig eftersom jag inte vågade ta mer och framförallt inte riktigt visste vad det var för sorts chokladkaka jag fått smaka...I lördags öppnade jag och Staffan en förpackning med ny dammsugare här hemma. Vi slogs nästan om att få dammsuga eftersom denna ultrasilent, birdsong friendly, green energy saving, special vacumecleaner var så bra i jämförelse med den andra!

Staffan fick lov att dammsuga hela lägenheten (Även om jag posar på bilden)! I pur glädje bakade han sen en kladdkaka. Ja, jag hjälpte förstås till lite, lite och resultatet var fantastiskt - Måhända inte uppläggningen av denna kladdiga härlighet, men smaskens var det! Bebisen i magen började dansa av glädje han också! Han gjorde riktiga high-kicks upp mot magsäcken och gav mig sura uppstötningar resten av kvällen! Här bjuder man på gott och det är tacken! Nåväl... :)
Receptet:

2 ägg
3,5 dl socker
1,5 dl mjöl
4 msk kakao
1,5 tsk vaniljsocker
2-3 msk riktigt starkt kaffe

Blanda alla ingredienser till en smet och in i ugnen på 175 ° i 15- 20 minuter.

Ät flera bitar direkt när de är varma och smetiga. Spara sen resten i kylen över natten och ät den kall och seg till frukost! Finns inget godare! Man ska inte vara så många att dela för då blir man girig och rädd att det ska ta slut.

Kladdkakan fördelas bäst på två! Till exempel jag+bebis=2 ;) Jag börjar redan bli ganska tjock så en kladdkaka hit eller dit gör ju inte så stor skillnad även om de säger till en; ät inte dubbelt så mycket, ät dubbelt så bra! Men det gör jag resten av veckan så det är ingen fara! Har inga konstiga sug eller laster utan kränger faktiskt helst frukt i mängder när jag är hungrig eller sugen på att äta något! Mitt sockersug har snarast minskat under graviditeten, men så kommer vi till kladdkaka och då finns det faktiskt ingen hejd och framförallt inga ursäkter att låta bli!

Vi älskar dig Malmö!

Gå och titta! Jag är med i en av filmerna i den här filmen! :)

Jag har fyllt år. Haft kalas. Bakat lite. Börjat jobba!

Ja, jag har jobbat på en förskola nu i en vecka och ska även jobba nästa vecka. Barnen är högljudda och väldigt många men jag börjar lära känna dem och då blir allt lättare! Jag får ett enormt behov och ett stort kli i fingrarna att styra upp allt. Struktur, inredning, pedagogik, planering etc. men måste naturligtvis hejda mig. Dels för att inte köra över någon och dels för att jag faktiskt bara ska vara där i en vecka till. Jag kan säkert få vara där mer, får se hur det blir med den saken!

Det är minst sagt uttröttande att arbeta på förskola när man är gravid. Jag känner mig hyffsat normal och normalt pigg, magen är inte så stor osv. Men jo tjena. Man sitter på supersmå stolar hela dagen och saker ska plockas från golvet och barnen börjar gråta och vill lyftas upp i knät. Det är plötsligt mycket svårare än vad det var förr. Då kunde jag slänga mig omkring lika lätt som barnen och fick inte ont i fogarna av konstiga rörelser... Nu kommer jag hem på kvällen lomhörd och kan knappt gå.

Arbetet är helt frivilligt från min sida. Ringde försäkringskassan som försäkrade mig om att min föräldrapenning inte påverkades av enstaka småjobb. Så då jobbar jag lite. Mest för att jag är rastlös. Skönt att få lite extra pengar också såklart!

Var på jobbintervju också i veckan, på en annan förskola. Den var jättemysig och jag tror jag hade trivts fint där. Men, men, men... Jag kommer ju inte få det eftersom jag är gravid! Dock så såg de inte på mig att jag var gravid. Har för platt mage! Så jag berättade det. De trodde jag skulle få i augusti-september.... Så kan det vara! Jag vet att de inte hade fått neka mig anställningen på grund av graviditet om jag valt att inte säga något. Men jag kan inte med sånt.Men lite mage har det börjat bli i alla fall! Nu är det 126 dagar kvar och jag har precis gått in i 6:e månadet! Tjoho!

Godnatt och sov gott!

"Pappan kan skada barnet"

Efter att ha läst något av eller lyssnat på professor Annica Dahlström, 65, är det nog en och en annan förälder som känner sig kränkt. Den här professorn Annica är en svensk läkare samt professor emerita i histologi vid avdelningen för medicinsk kemi och cellbiologi vid Göteborgs universitet. Hon sitter också i Hjärnfondens styrelse. (källa:wikipedia)

Denna kvinna är alltså av åsikten att barn hellre bör tas omhand av en barnflicka, om mamman inte finns tillgänglig, än av pappan då pappan (män överhuvudtaget) innan barnet är tre år är olämplig att klara av omhändertagandet på de flesta sätt och vis... Jaha... Och jag och Staffan som tänkt dela lika. Hur ska det gå? Vårt barn kommer bli våldsamt, galet, självmordsbenägen och svårt hjälplös alltså? Hua!

Annicas fem punker:
Därför är män sämre lämpade att ha hand om små barn.

1. Sämre känsel i fingertopparna:

– Känsligheten har stor betydelse när du hanterar ett nyfött, ömtåligt barn. Du avväger dina rörelser beroende på vilken input du får från dina känselnerver.

2.Män har tunnelseende:

– Kvinnan har däremot ett bredare, nästan 180 graders synfält och kan nästan se ”bakom ryggen”. Det är oerhört viktigt för att ha en bra överblick när barnet börjar krypa omkring.

(Vi kanske borde se över om män borde få arbeta som piloter, chaufförer, kirurger etc. också? Det verkar ju faktiskt livsfarligt med tanke på deras dåliga syn?)

3. Mindre känslig hörsel:

– En mamma hör mycket svaga ljud och kan, på sitt barns skrik, avgöra om det är för varmt, för kallt, hungrigt, trött eller bajsnödigt. En man har inte alls samma känslighet i innerörat.

4. Doften och rösten:

– Mannens konstiga maskulina doft och mörka stämma passar inte barnen.

5. Modersinstinkten:

– Hos mamman utsöndras hormonet oxytocin i hennes blod efter förlossningen och det svämmar ut när hon hör barnet skrika. Detta hormon ger i normala fall den starka modersinstinkten, liksom hos alla däggdjursmödrar. Människan är inget undantag.

Hon menar på att hon bygger sina åsikter och böcker på forskning. Men intervjuer jag läst och jag har även sett henne intervjuas i tv tyder mer på att hon bygger sina åsikter på förutfattade meningar-fördomar och lite fritt tolkande av vad hon hört från någon läkare som hon inte kan hänvisa till. Annica antyder väl att hon bygger sina åsikter även på hjärnforskning som hon själv står bakom. Men jag tvivlar... Hon menar på att det är män som skadar barn utifrån fall inom sjukvården där barn vårdats men påpekar samtidigt att hon inte hittat någon statistik eller forskning som bevisar det. Hon är även av den personliga åsikten att jämställdhet är rent skadlig då vi män och kvinnor är så fruktansvärt olika varandra. Det är till exempel mammornas fel att självmordsstatistiken ökat bland unga. Det har hon nämligen läst i tidningen och då drar hon slutsatsen att det inte hade hänt om mammorna stannat hemma med sina barn i minst tre år. Hon är alltså forskare på ett av Sveriges största universitet... Tack för det Annica! Anklaga alla mammor till att driva sina barn till självmord!

Om jag nu ska följa hennes exempel och utifrån fördomar, tidningsartiklar, lite personliga åsikter från folk jag pratat med och den lilla fakta jag vet om henne skriva ihop något så kan jag dra följande analys, helt i stil med Annicas egen forskarmetod: Annica har personligen dålig erfarenhet av män och har antagligen blivit utsatt för övergrepp och kränkningar under hela sin uppväxt, såväl av sin egen far som andra manliga individer i hennes närhet. Hon är därför benägen att förklara "krig" mot alla män som en slags omedveten hämnd och använder sin roll som forskare att agera ut undanträngda barndomsminnen i det förflutna vilket tenderar drabba alla av manligt kön även om hennes egna erfareneter endast handlar om möten med några få enskilda individer. Hon för över sin egen fars tillkortakommanden under uppväxten till att gälla alla män. För att kunna motivera detta för sig själv hittar hon på fakta och drar egna slutsatser som hon anpassar till situationen.

Att hennes uttalanden påminner om den retorik som användes av Andra Världskrigets rasbiologer ser hon inte som ett problem, då hon antagligen lider av Narcissistisk personlighetsstörning. Hennes diagnos behöver jag dock inte få bekräftad då jag genom att läsa hennes texter snabbt kan dra den här slutsatsen. Hon visar sig uttåt som en charmig, lugn och trevlig individ men lever antagligen med stor skam och självhat på grund av sina upplevelser i barndomen som antagligen var sexuella övergrepp och våld.

Hennes förmåga att själv svära sig fri från att behöva vara hemma i tre år med sina barn och också kunna göra karriär som forskare till skillnad från vanliga kvinnor stärker min bild av att hon har NPS. Hon har hittat på en anledning som styrker sin teori och det är att kvinnor födda på 40-talet hade stressade mammor vilket lett till att hon har en mer manlig hjärna då stress ger flickfoster ett överskott av testosteron. Hon ser sin forskning som det enda rätta och tycker det är märkligt att inte andra håller med då hon egentligen kräver att alla ska göra just det.

Jag hade kunnat fortsätta men nä, jag menar inte det jag skriver. Jag är ironisk för den som inte riktigt förstår det... Men allvarligt talat. Får man fortsätta arbeta på ett universitet och kan man ge ut sådan litteratur som mer eller mindre borde anmälas med hänvisning till diskrimineringslagen eller kränkning och då tänker jag på punkt 4 och 5 i första hand: När kränkningen ska bedömas ska hänsyn tas till de omständigheter som anges i punkterna 1-5 i 5 kap. 6 § skadeståndslagen: Att handlandet 1)haft förnedrande eller skändliga inslag, 2) varit ägnat att framkalla rädsla för liv eller hälsa, 3) riktat sig mot en person som har svårigheter att värna sin egen integritet, 4) inneburit missbruk av beroende- eller förtroendeställning, eller 5) varit ägnat att väcka allmän uppmärksamhet. Vidare ses generellt sexualbrott och grova våldsbrott som grövre kränkningar. Även upprepade handlingar föranleder ofta att kränkningen ses som grövre.

Jag blir helt mörkrädd när jag ser hennes åsikter och inser att hon faktiskt inte bara är en galning som hittar på lite för att få uppmärksamhet utan att hon faktiskt arbetar som forskare och på alla sätt och vis missbrukar sin position. Att skriva böcker och artiklar och framföra dessa åsikter utan att kunna hänvisa till någon som helst forskningsrapport är så missvisande och fel att man blir förbannad. Det är ju inte så lätt för vanligt folk att veta vad som är forskning och vad som är hittepå om man inte kan få se någon källhänvisning. Ganska grundläggande kunskap man får lära sig redan i studier på grundskolenivå...

Att bli tjock!

Ja, då har jag slagit rekord! Jag väger mer än jag någonsin gjort i hela mitt liv!

Ingen skulle väl anklaga mig för att vara stor, men det känns lite märkligt att upptäcka att byxor som jag tänkt sitter löst och som jag nog kommer kunna använda länge in i graviditeten inte går att knäppa överhuvudtaget. Att jag sen inte rört mig någonting nästan på 5 månader bidrar kanske lite till trivselkilon som inte skulle varit där annars!

Jag har ju gått upp stadigt i vikt och följer någon slags standardkurva så inga konstigheter, men jag tyckte ju att ALLT växte utom magen. Men NU tycker jag det börjar synas. Inte så att folk som inte känner mig skulle se att jag var gravid, men nu har jag lite mage minsann även på morgonen alltså INNAN tarmarna blir överfyllda med gaser framåt eftermiddagen!

Det jag funderar på är hur sjutton jag ska se ut sen när jag är lite mer höggravid. Han ligger nämligen bara på höger sida. Men, jag har gått halva tiden och han kanske tänker: Ok, jag fyller ut halva sidan nu och fortsätter med resten sen...

Yes I'm kicking

Det är bra märkligt att gå runt och ha en annan människa inuti sig. Lite som en parasit, fast trevligare såklart. Det är någon därinne som lever, rör sig och tar plats.

Som förstagångsmamma brukar man kunna känna ungen sparka runt v. 18-20. Det har beskrivits att man först känner av det som ett litet vagt fladder som längre fram blir mer konkret och tydligt. Det skulle kännas ungefär som om en liten fisk sprattlade till inne i magen. Fladder, fladder!

Men inte min unge. Nänä... Han går direkt på high-kicks och avancerade volter. Här var det inte snack om några fladder utan mer kraftfulla blobb som fick magen att puta extra mycket. Det började kännas någon vecka innan jul. Liten men stark. Jojo, han brås på sin mor han, inget snack om saken! Att min mage inte putat särskilt mycket har i alla fall vägts upp av detta. Även om jag inte såg så mycket så kände jag i alla fall något därinne och ju mer konkret det blivit desto mer vet jag att det verkligen var det jag kände!

Om någon kommer rå sig på monster och kicka arsle så är det han! Skönt det eftersom både mor och far är en smula mörkrädda och vi kommer nog inte med glädje titta om det faktiskt ligger några monster under sängen.

Jag ljög lite nu föresten. Efter att han rultat runt i en trippel salto mortal kände jag något som kan liknas vid ett fladder några minuter senare...

GenusNytt

Det finns en blogg här på nätet som heter GenusNytt. Man skulle kunna tro att den bedrivs av människor som intresserar sig för arbete med genus och jämnställdhet. Verkligheten ser inte riktigt ut så.

Nej, sidan drivs i stället av en man vid namn Pär Ström som gör allt han kan för att förminska kvinnors ojämställda situation i vårt samhälle och summa summarum så anser han att det framförallt är män som diskrimineras och far illa i vårt samhälle. Där kvinnor inte finns representerade, som i styrelser och högre befattningar, där är det kvinnornas eget fel. Ja, kvinnor vill ju inte... Finns kvinnor representerade beror det endast och enbart på att de kvoterats in på sina positioner. Nej, för de vill ju inte...

Jag klarar inte riktigt av att läsa bloggen och än mindre kommentarsfälten då det ofta gör mig gråtfärdig. Men jag gör det ofta ändå och blir upprörd, arg , och frustrerad. Glad blev jag i alla fall att det finns de som granskat Pär Ströms senaste bok om "sex feministiska myter".
Läs här

Tack för det Anne Boschini, Astri Muren, Mårten Palme och Mats Persson! Tack för att ni svarar Per Ström med fakta!

Ett år har förflutit...

Ett år har gått och jag tänkte att jag skulle härma Burgschki och göra en lite bakåttitt på året som gått!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja, jag gjorde barn! Det är helt nytt och helt overkligt, men så är det! Tänk vad jag kan! Har aldrig gjort ett sånt förut! Skickligt tycker jag!2. Höll du några av dina nyårslöften?
Är tämligen säker på att jag inte avla några...

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Jepp!

4. Dog någon som stod dig nära?
Min gammelmoster försvann. Men det var ju inte så jättenära kankse.

5. Vilka länder besökte du?
Sverige och Danmark.

6. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
Pengar kanske. Det blev ett fattigmansår... Misstänker dock att 2012 inte kommer ge mer av den varan som det ser ut just nu!

7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
Ganska många olika av olika anledningar. Men särskilt den 30 december för att jag fick se en liten pojk sprattla som en tok inifrån min egen mage. Han lever och allt är ok och plötsligt känns det som om luften går lättare att andas. Inget får mig på dåligt humör och jag vill visa upp honom för hela världen! Jag förväntade mig värsta tänkbara scenario hos barnmorskan och fick magkatarr i väntrummet!

8. Vad var din största framgång 2011?
Jag lyckades få lite roller, skådespelarjobb och projekt som jag inte riktigt hade tid för när jag arbetade i butiken!

9. Största misstaget?
Jag anser inte att jag gjort några misstag det här året. Förutom att det kanske ekonomiskt är tråkigt att bli av med jobbet så har det lett mig till mycket annat som jag längtat efter!

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
I augusti fick jag ett insektsbett i armen av något slag som gav mig en helt brutal infektion. Jag fick en varfistel som blev ännu värre än det första bettet. Det slutade med att jag fick feber och stack till doktorn en söndagkväll och fick en stark dos penicillin som gjorde mig trött och illamående i tio dagar minst! Jag hade också cellförändringar som skulle opereras men det har jag avbokat på grund av bebis i magen. Bebis räddade mig från en onödig operation!
Ja och så hade jag farliga blödningar i början av graviditeten som lamslagit hela min höst. Maximal trötthet och oro samt bad- och träningsförbud. Men nu är allt bättre!

11. Bästa köpet?
En ny säng och madrass som är bred och formbar. Det är underbart!

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Mat tror jag.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
När jag fick rollen som magisk Gudmor blev jag glad. När jag fick veta att allt är toppen med både mig och bebis. Cellförändringarna är borta och jag är så frisk som jag aldrig varit förr!

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
De som Staffan skrivit här hemma. Jag kan nog alla utantill!
Bland annat skrev han den här: Hur mycket är klockan Sandra

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag tror jag har lyckats vara både gladare och ledsnare i en blandad kompott!

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Träffat mina vänner mer!

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Sovit. Inte helt självvalt på grund av trötthet. Men det känns som om ca 2-3 månader nu under hösten försvann i sömn!

18. Hur tillbringade du julen 2011?
I Jönköping med både min och delar av Staffans familj!

19. Blev du kär i år?
Var redan kär, så jag blev väl inte det, men jag är det fortfarande!

20. Favoritprogram på TV?
Har tittat ovanligt lite på Tv i år. Men, vi brukar titta på Mitt i naturen, Anno 17nånting, diverse mat- och bakprogram och Starke man!

21. Bästa boken du läst i år?
Hm... 100-åringen gjorde mig på glatt humör!

22. Största musikaliska upptäckten?
Egentligen ingen ny upptäckt, men Laleh! När jag lyssnade på den här låten så ville jag höra mer, mer!


23. Något du önskade dig och fick?
Bebis i magen

24. Något du önskade dig men inte fick?
Lite för lite jobb kanske...

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Åt middag med vänner och sen åkte jag på Spa med Staffan!

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Världsfred och att ha fått några större välbetalda huvudroller!

27. Vad fick dig att må bra?
Staffan, pyssel, teater, vänner, mat!

28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen kändis! Har aldrig varit särskilt kändiskåt...

29. De bästa nya människorna du träffade?
Jag lärde känna många, nya, riktigt fina människor i produktionerna jag var med i. Några få av dem tror jag har blivit riktiga vänner för livet. Det är fint!

30. Vad har du för nyårslöften inför 2012?
Jag ska vårda om mig själv som aldrig förr. Jag ska må så bra som aldrig förut. Nu när allt är ok i magen och jag känner mig pigg och nyter så kanske jag tänker börja blogga mer igen! Träffa vänner och hålla bättre kontakt med alla jag tycker om. Och så ska jag bli världens bästa mamma och dessutom tänker jag rädda världen!

Gott nytt år!

Den här bloggposten innehåller en nötkräm

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas.

I jul kan du publicera årets viktigaste bloggpost. En bloggpost som ger fler barn chans att överleva och utvecklas. Då gör du nämligen inte bara fler uppmärksamma på att barn dör i onödan utan du ser även till att re:member skänker sex påsar nötkräm. Nötkrämen skickas till de barn som behöver det mest. Vi hoppas att du vill hjälpa oss att få ihop så många påsar nötkräm som det bara är möjligt.

Blogga du också!

Jag har inte köpt så många julklappar i år. Jag ska göra de flesta själv och så har jag lagt pengarna som jag annars skulle köpt julklappar för på Rädda barnen, Läkare utan gränser och Unisef. Man kan tända en stjärna eller köpa julkort! Det finns gåvoshoppar m.m.!

Jag är inte så rik. Jag är arbetslös. Lägger tid och kärlek på julklapparna och pengarna jag får över kan gå till något vettigt! Enkelt va? Alla glada!!! Kan jag kan du!

Rör på sig för bövelen!

Jag är ok med att vara ledig. Då kan jag ju göra saker. Helst hela tiden. Men när man mår kasst och inte orkar röra sig. Det känns som om jag har bly i blodådrorna. Alltså. Jag blir så rastlös så att jag inte vet var jag ska ta vägen. Idag är jag fortfarande trött och har en mycket svullen mage. Jag borde ligga stilla och ta det lugnt och det har jag gjort nu i flera dagar. Men nu står jag inte ut längre. Det är lugnt och skönt till en viss gräns. Och gränsen gick här.

Som en rultande gammal tant har jag gett mig ut idag på promenad och inhandling av de första julklapparna. Kom precis hem och kan konstatera att jag, trots att jag nu är lite yrslig, mådde ganska bra av att få lite kylig, frisk luft och en långsam och lite rultig promenad är bättre än ingen!

Jag vill hemskt gärna ha en hund nu som oavsett hur jag känner mig tvingar mig ut på långa dagliga promenader. Det kan inte vara annat än bra... Men jag vet inte var jag ska få hunden ifrån i nuläget. Någon som vill låna ut en liten hund till mig?

Jag är glad nu
Det går bra nu
Jag mår bra nu
Det är lugnt nu
Jag är nöjd nu
Det är skönt ju.

Årets roligaste läkarundersökning!

Jag får ofta läkarstudenter när jag ska bli undersökt hos läkare. De kanske lämnat något slags meddelande vid min journal att det är en passande patient att ha studenter till!

Igår var det dags igen när jag skulle ta cellprover och vävnadsprov för mina cellförändringar och jag tänkte:
Det är ju bra, de måste ju faktiskt lära sig det här. Hur ska annars framtidens läkare kunna bli bra?
Efter en ganska lång stund av inte så lyckad undersökning med den tystlåtna och ovana(?) manliga läkarstudenten tänkte jag:
Det här är inte bra, de måste faktiskt lära sig det här, innan... Jag hade gjort det bättre själv! Varför i hellskotta vill han bli gynekolog för?

Ansvarig läkare sa till mig att jag var väldigt duktig. Jag ler och låtsas att det är frid och fröjd. Men tillslut avbröt läkaren frågade om jag hade ont och hör mig själv säga:
Jag börjar bli lite svettig! Svettig liksom!? Jag hade ju kunnat säga som det var också; att det gjorde jäkligt ont! Läkaren hon tog i alla fall över då och gjorde om och gjorde rätt... Tack för det! Men sen skulle det tittas och förklaras och tittas igen och hålla på med pinnar och mera duttande och tittande.

Efter en ovanligt lång undersökning av detta slag så var det klart (jag har gjort de här undersökningarna många gånger och det brukar gå både snabbt och smärtfritt.) och läkaren sa åt mig att även andas lite och sitta still en stund innan jag reste mig.

Hua! Jag tycker fortfarande det är bra med att läkarstudenter ska få öva sig, men börjar bli lite osäker på om jag vill att de ska öva sig på just mig. Eller så är det bra att de övar sig på just mig som är van och inte får panik eller så och inte på någon stackare som tror att cellförändringar innebär cancer och död och som svimmar i stolen innan proverna ens tagits... Jo, sånt händer nämligen. Det berättade en annan läkare för mig som höll på med en undersökning för att göra det lättare för dem som får beskedet om cellförändringar. Hon påpekade dock att jag inte passade in i mallen för att jag var för lugn.

Med denna roliga undersökning nerskriven vill jag nu ändå uppmana ALLA, ALLA, ALLA tjejer att gå på era cellprovtagningar när ni får kallelsen! Gör det! (Och man får säga nej tack till att studenterna utför undersökningen!)

Jag menar ALLA, även ni som blivit vaccinerade! Jag är vaccinerad vilket innebär att jag inte kommer få cellförändringar av HPV 16 och 18. Men jag har HPV 56 och det finns inget vaccin mot. Jag tror det kommer komma ett mer omfattande vaccin i framtiden men inte ännu så man vaccinerar sig faktiskt inte mot Livmoderhalscancer, man minskar bara risken att få de vanligaste virusen som orsakar det...

Sova gott!

Jag och Staffan har sovit i en 120-säng sedan vi blev ihop. Vi har väl tyckt att det är ok. Men, för mig har det börjat bli mer och mer tungt. Även om Staffan är av den smalare varianten man så väger jag väldigt mycket mindre vilket innebär att han sjunker ner mest i sängen och jag rullar efter. Det är svårt att sova riktigt bra när man ständigt ligger i en lätt lutning!

Igår! Igår hyrde vi en liten buss på OKQ8 och åkte till Mats som hade en 160-säng till övers. Vår 120-säng hamnade nu i stället hos Johan som sov på en madrass! För lite mer än två år sen så var det jag som fick Johans gamla säng. Cirkeln är sluten! :)

Men det bästa av allt är att vi även köpt en madrass i Tempur-stajl. Ni vet en sån där som formar sig efter kroppen! Underbart! Jag kunde ligga på min arm lite sådär snett på magen halvvridet som jag brukar ligga och armen somnade inte!!! Det stod att det kunde ta ett tag att vänja sig vid att sova på en sån madrass 1-2 veckor eller nåt! Men jag är redan van!

Vi måste dock öva lite på att sova i denna breda säng, ty vi låg lika nära som vore det en 120-säng vilket tar bort effekten lite. Jag kan ju ligga åt alla håll i sängen för övrigt! Då får jag plötsligt 2 meter i bredd på sängen! Härligt!

Hantverkare

Sedan jag och Staffan flyttade till vår nuvarande lägenhet har huset varit invaderat av hantverkare. Fasadrenovering och fönsterbyte har stått på schemat och det skulle väl ha varit klart någon gång i mars eller april. Nej, nej, nej! Det är självklart inte färdigt! Långt ifrån!

Sedan vi flyttade hit har det suttit hantverkare utanför fönstrena på alla håll i lägenheten. De har till och med traskat omkring på taket om mornarna och glatt stirrat ner på en genom vårt takfönster i sovrummet. I somras när det var väldigt varmt sov jag inte gärna i stor pyamas och täcke och det hände ibland att man lite sömndrucken klockan 7 på morgonen insåg att det står tre karlar på taket och när som helst kan titta ner på en. Dykturerna under täcket var rätt svettiga.

Med oftast en dags varsel får man besked om att de måste komma in i ens lägenhet för att mäta eller undersöka något. Detta någon gång mellan 12-17 till exempel... Nycklar har delats ut till höger och vänster eftersom det är omöjligt att kunna vara hemma alltid när det aldrig går att få en specifik tid.

Det är skitigt och lerigt och dammigt och rörigt. Bakgården som jag såg fram mot att använda i somras har varit obrukbar. Det är en av stans största bakgårdar med äppelträd och odlingsplats och gräsmattor. Dessa har varit fulla av byggdamm, hantverkare, brädor, spik och fönster. Bakgården var verkligen en av anledningarna till att jag tackade ja till just den här lägenheten.

Hantverkarna är kanske duktiga och trevliga. Men jag tycker de är slarviga. De borde kunna så mycket bättre. Våra fönsterbrädor var mögliga och fick bytas ut och nya har satts in. Men alltså. Jag hade kunnat göra det bättre själv. Jag tycker det ser så billigt ut nu. De vita, djupa fönsterbrädorna har fått sig en liten trälist som är fastspikad lite hastigt med några kopparspikar. Dessa spikar har naturligtvis sprickor runt omkring spiken. Sååå fult.

De har lagat och målat om väggarna som blev söndertrasade när de bytte fönster. Men åh, det är så slarvigt gjort. På sidorna är det lite småhål och sprickor kvar. Fuuuult!

Jag vet att det beror på en jäkla massa saker att det drar ut på tiden. Men jag börjar bli så trött på att stå öga mot öga med en hantverkare när man går upp på morgonen och ska ta ett glas vatten i köket. Jag är inte beredd! Jag är trött på att höra hammarslag klockan 7 på morgonen och jag vill inte släppa in en massa gubbar i lägenheten fler gånger! In med skor går de alltid. När jag hade lämnat nyckeln senast då de skulle göra något så var de stora smutsiga skoavtryck på badrumsmattan när jag kom hem. Jag älskar inte att städa...

Så, nu har jag fått klaga lite. Nu ska jag gå en promenad!

förändring

Ibland går jag runt och tänker att ingenting händer. Allt står still och allt är trist och långsamt. Men när man ser tillbaka bara ett år så är hela mitt liv nu.

För exakt ett år sen jobbade jag halvt ihjäl mig i en butik som butikschef/dekoratör. Jag skulle flytta ihop på riktigt med en pojkvän för första gången. Jag var mörkhårig och jag hade aldrig tid att ägna mig åt det jag verkligen ville. Jag packade upp julvaror i butiken och kände att julen närmade sig med stormsteg.

Nu ägnar jag mig nästan uteslutande åt sånt som har med min teater att göra. Jag har bott med Staffan i nästan ett år och är van vid det. Jag är mycket fattigare - men lite mer nöjd med tillvaron ändå. Jag har bytt hårfärg. Det känns som om det var sommar alldeles nyss och julen kommer inte komma hem till mitt sinne förrän jag själv väljer det. Jag har lärt känna väldigt många nya vänner sen ett år tillbaka.

Om ytterligare ett år kommer livet vara ännu mer annorlunda än nu. Ja, så är det! Det bara förändras hela tiden trots att det känns som om det inte händer någonting just nu. Men nästa år kommer det hända massor! Hur mycket som helst. Antagligen! Jag vet inte säkert. Men antagligen!