Fröken händig: Det är jag det. Jag har borrat och skruvat och i takkanten någonstans fått upp lampor så att man numera ser något i arbetsrummet. Egentligen trodde jag inte det skulle gå eftersom jag inte har fyra armar och därtill fyra händer, men vill man få något gjort så gör man det ändå. Och se där, med lite vilja och vaselin går allt! Jag kan hålla i en skruv, en skruvmejsel och en meter spotlightlampa samtidigt. Jag tänker inte avslöja hemligheten i tricket... Jag minns inte riktigt hur jag gjorde.
Nu lyser det - jag är svettig och nöjd!
Staffan såg det inte göras. Han var rädd att jag skulle braka igenom skrivbordet som svajade riskabelt när jag testade att göra detta häromdagen. Han sa att det inte gick att göra så som jag gjorde. Jag gav upp under bittra suckar och kraftig irritation. Urbota irriterad över att det var så dåligt med ljus i arbetsrummet och att det säkert skulle dröja år och dar innan jag skulle få hjälp med att sätta upp de nyinköpta lamporna.
Allt går alltid så mycket lättare när ingen berättar att det inte går! Så har det alltid varit. Tur att jag bara hade katten hemma. Hon kan inte riktigt säga vad hon tycker eftersom hon är helt värdelös på att prata. Hon jamar bara.
Inte föll jag igenom någon bänkskiva inte. Varför skulle jag göra det? Jag som är så liten, väger ju knappt någonting trots komplex över feta lår.
Ja, nu ska jag fortsätta fixa innan det är dags för sånglektion på Musikhögskolan! Tralalala!
Beautiful lotus flower cupcakes
För 1 timme sedan
1 kommentarer:
åh ja! hemligheten är att göra saker själv! varje gång jag försiktigt säger till Martin att vi kanske borde borra upp de tre sista gardinfästena, så suckar han och säger "en annan dag". likadant med målning av möbler och återlämning av lånade verktyg. tur att man själv får energiska ryck ibland, så att saker blir gjorda. hurra!
Skicka en kommentar