Jag vet vad jag ska göra, men gör det inte.

Ständigt rinner tiden iväg. Jag har flera saker jag bör få gjort idag. Jag gick upp tidigt, för att komma igång tidigt och sen... Koma... En timme av ingenting. Tiden bara flyter på. Vad är det med kroppen och dess ovilja att ta tag i saker? Inte för att sakerna är tråkiga att göra - tvärtom. Så varför gör jag det inte? Varför läser jag kommentarerna till ointressanta Aftonbladetartiklar i stället för att sätta igång? Dessutom blir jag bara upprörd och illa berörd av kommentarerna som uppvisar ett så oempatiskt, ogenomtänkt sätt som kan liknas vid den värsta mobbing - om det inte var för att ju alla är anonyma. Jag bara antar att de flesta som skriver är vuxna. Nä, nä. Jag kan inte läsa sånt. Frustrationen blir massiv. Det känns omöjligt att förändra världen och jag hamnar i koma och gör inte det jag ska. Nu går jag härifrån. Adjö.