igenkänning

Fina Lisa länkade till den här artikeln och jag läste och kände igen mig! Byt ut alla ord om asiat till kort och det hade kunnat varit jag som skrivit den! Det hjälper inte att alla nära och kära hävdar att man absolut inte tänker på det när det viskas och tisslas bakom ryggen på en i kön på hemköp eller när vuxna karlar fram och frågar om jag är dvärg när jag sträcker mig efter en limtub på Clas Ohlsson. Det är alltid folk jag inte känner särskilt väl eller inte alls som kommenterar helt okänsligt. Istället för att ge mig en positiv kommentar om min rollprestation kom det fram en man efter föreställningen lutade sig fram och sa tyst "Du var väl ändå den minsta!!!" Han var jätteglad och andra måste ha trott att han gav mig en stooor komplimang. Jag ville helst ge honom en stor fet smäll...

Jag tycker alltid fruktansvärt synd om Leif Pagrotsky. Dag ut och dag in ska han förnedras för att han är kort. Det ska skämtas och kommenteras och drivas med honom så till den milda grad att jag tycker det liknar allmänt accepterad mobbing. Ja, han står och ler, vad har han för val? Jag vet att han hatar det! Jag är övertygad om att han avskyr varenda sekund av den offentliga förnedring han ständigt tvingas utstå!

Asiater, korta, smala och långa. Varför är det mer ok att håna och förnedra dem som är det än till exempel feta eller svarta människor? Har man större skyldighet att stå ut med det på något sätt? Hur ofta ska man behöva stå ut med: Alltså, inte för att vara taskig - men du är jättekort! Duuhhh!