"Pappan kan skada barnet"

Efter att ha läst något av eller lyssnat på professor Annica Dahlström, 65, är det nog en och en annan förälder som känner sig kränkt. Den här professorn Annica är en svensk läkare samt professor emerita i histologi vid avdelningen för medicinsk kemi och cellbiologi vid Göteborgs universitet. Hon sitter också i Hjärnfondens styrelse. (källa:wikipedia)

Denna kvinna är alltså av åsikten att barn hellre bör tas omhand av en barnflicka, om mamman inte finns tillgänglig, än av pappan då pappan (män överhuvudtaget) innan barnet är tre år är olämplig att klara av omhändertagandet på de flesta sätt och vis... Jaha... Och jag och Staffan som tänkt dela lika. Hur ska det gå? Vårt barn kommer bli våldsamt, galet, självmordsbenägen och svårt hjälplös alltså? Hua!

Annicas fem punker:
Därför är män sämre lämpade att ha hand om små barn.

1. Sämre känsel i fingertopparna:

– Känsligheten har stor betydelse när du hanterar ett nyfött, ömtåligt barn. Du avväger dina rörelser beroende på vilken input du får från dina känselnerver.

2.Män har tunnelseende:

– Kvinnan har däremot ett bredare, nästan 180 graders synfält och kan nästan se ”bakom ryggen”. Det är oerhört viktigt för att ha en bra överblick när barnet börjar krypa omkring.

(Vi kanske borde se över om män borde få arbeta som piloter, chaufförer, kirurger etc. också? Det verkar ju faktiskt livsfarligt med tanke på deras dåliga syn?)

3. Mindre känslig hörsel:

– En mamma hör mycket svaga ljud och kan, på sitt barns skrik, avgöra om det är för varmt, för kallt, hungrigt, trött eller bajsnödigt. En man har inte alls samma känslighet i innerörat.

4. Doften och rösten:

– Mannens konstiga maskulina doft och mörka stämma passar inte barnen.

5. Modersinstinkten:

– Hos mamman utsöndras hormonet oxytocin i hennes blod efter förlossningen och det svämmar ut när hon hör barnet skrika. Detta hormon ger i normala fall den starka modersinstinkten, liksom hos alla däggdjursmödrar. Människan är inget undantag.

Hon menar på att hon bygger sina åsikter och böcker på forskning. Men intervjuer jag läst och jag har även sett henne intervjuas i tv tyder mer på att hon bygger sina åsikter på förutfattade meningar-fördomar och lite fritt tolkande av vad hon hört från någon läkare som hon inte kan hänvisa till. Annica antyder väl att hon bygger sina åsikter även på hjärnforskning som hon själv står bakom. Men jag tvivlar... Hon menar på att det är män som skadar barn utifrån fall inom sjukvården där barn vårdats men påpekar samtidigt att hon inte hittat någon statistik eller forskning som bevisar det. Hon är även av den personliga åsikten att jämställdhet är rent skadlig då vi män och kvinnor är så fruktansvärt olika varandra. Det är till exempel mammornas fel att självmordsstatistiken ökat bland unga. Det har hon nämligen läst i tidningen och då drar hon slutsatsen att det inte hade hänt om mammorna stannat hemma med sina barn i minst tre år. Hon är alltså forskare på ett av Sveriges största universitet... Tack för det Annica! Anklaga alla mammor till att driva sina barn till självmord!

Om jag nu ska följa hennes exempel och utifrån fördomar, tidningsartiklar, lite personliga åsikter från folk jag pratat med och den lilla fakta jag vet om henne skriva ihop något så kan jag dra följande analys, helt i stil med Annicas egen forskarmetod: Annica har personligen dålig erfarenhet av män och har antagligen blivit utsatt för övergrepp och kränkningar under hela sin uppväxt, såväl av sin egen far som andra manliga individer i hennes närhet. Hon är därför benägen att förklara "krig" mot alla män som en slags omedveten hämnd och använder sin roll som forskare att agera ut undanträngda barndomsminnen i det förflutna vilket tenderar drabba alla av manligt kön även om hennes egna erfareneter endast handlar om möten med några få enskilda individer. Hon för över sin egen fars tillkortakommanden under uppväxten till att gälla alla män. För att kunna motivera detta för sig själv hittar hon på fakta och drar egna slutsatser som hon anpassar till situationen.

Att hennes uttalanden påminner om den retorik som användes av Andra Världskrigets rasbiologer ser hon inte som ett problem, då hon antagligen lider av Narcissistisk personlighetsstörning. Hennes diagnos behöver jag dock inte få bekräftad då jag genom att läsa hennes texter snabbt kan dra den här slutsatsen. Hon visar sig uttåt som en charmig, lugn och trevlig individ men lever antagligen med stor skam och självhat på grund av sina upplevelser i barndomen som antagligen var sexuella övergrepp och våld.

Hennes förmåga att själv svära sig fri från att behöva vara hemma i tre år med sina barn och också kunna göra karriär som forskare till skillnad från vanliga kvinnor stärker min bild av att hon har NPS. Hon har hittat på en anledning som styrker sin teori och det är att kvinnor födda på 40-talet hade stressade mammor vilket lett till att hon har en mer manlig hjärna då stress ger flickfoster ett överskott av testosteron. Hon ser sin forskning som det enda rätta och tycker det är märkligt att inte andra håller med då hon egentligen kräver att alla ska göra just det.

Jag hade kunnat fortsätta men nä, jag menar inte det jag skriver. Jag är ironisk för den som inte riktigt förstår det... Men allvarligt talat. Får man fortsätta arbeta på ett universitet och kan man ge ut sådan litteratur som mer eller mindre borde anmälas med hänvisning till diskrimineringslagen eller kränkning och då tänker jag på punkt 4 och 5 i första hand: När kränkningen ska bedömas ska hänsyn tas till de omständigheter som anges i punkterna 1-5 i 5 kap. 6 § skadeståndslagen: Att handlandet 1)haft förnedrande eller skändliga inslag, 2) varit ägnat att framkalla rädsla för liv eller hälsa, 3) riktat sig mot en person som har svårigheter att värna sin egen integritet, 4) inneburit missbruk av beroende- eller förtroendeställning, eller 5) varit ägnat att väcka allmän uppmärksamhet. Vidare ses generellt sexualbrott och grova våldsbrott som grövre kränkningar. Även upprepade handlingar föranleder ofta att kränkningen ses som grövre.

Jag blir helt mörkrädd när jag ser hennes åsikter och inser att hon faktiskt inte bara är en galning som hittar på lite för att få uppmärksamhet utan att hon faktiskt arbetar som forskare och på alla sätt och vis missbrukar sin position. Att skriva böcker och artiklar och framföra dessa åsikter utan att kunna hänvisa till någon som helst forskningsrapport är så missvisande och fel att man blir förbannad. Det är ju inte så lätt för vanligt folk att veta vad som är forskning och vad som är hittepå om man inte kan få se någon källhänvisning. Ganska grundläggande kunskap man får lära sig redan i studier på grundskolenivå...