Trots alla vackra tårtor, lyxiga desserter och fina uppdukningar av bakverk så finns kladdkakan där och klår det mesta. Kladdkakan är en av mina stora smakupplevelser i livet. Första gången jag åt kladdkaka var i 10-årsåldern och jag blev nästan gråtfärdig eftersom jag inte vågade ta mer och framförallt inte riktigt visste vad det var för sorts chokladkaka jag fått smaka...

I lördags öppnade jag och Staffan en förpackning med ny dammsugare här hemma. Vi slogs nästan om att få dammsuga eftersom denna ultrasilent, birdsong friendly, green energy saving, special vacumecleaner var så bra i jämförelse med den andra!

Staffan fick lov att dammsuga hela lägenheten (Även om jag posar på bilden)! I pur glädje bakade han sen en kladdkaka. Ja, jag hjälpte förstås till lite, lite och resultatet var fantastiskt - Måhända inte uppläggningen av denna kladdiga härlighet, men smaskens var det! Bebisen i magen började dansa av glädje han också! Han gjorde riktiga high-kicks upp mot magsäcken och gav mig sura uppstötningar resten av kvällen! Här bjuder man på gott och det är tacken! Nåväl... :)

Receptet:
2 ägg
3,5 dl socker
1,5 dl mjöl
4 msk kakao
1,5 tsk vaniljsocker
2-3 msk riktigt starkt kaffe
Blanda alla ingredienser till en smet och in i ugnen på 175 ° i 15- 20 minuter.
Ät flera bitar direkt när de är varma och smetiga. Spara sen resten i kylen över natten och ät den kall och seg till frukost! Finns inget godare! Man ska inte vara så många att dela för då blir man girig och rädd att det ska ta slut.
Kladdkakan fördelas bäst på två! Till exempel jag+bebis=2 ;) Jag börjar redan bli ganska tjock så en kladdkaka hit eller dit gör ju inte så stor skillnad även om de säger till en;
ät inte dubbelt så mycket, ät dubbelt så bra! Men det gör jag resten av veckan så det är ingen fara!

Har inga konstiga sug eller laster utan kränger faktiskt helst frukt i mängder när jag är hungrig eller sugen på att äta något! Mitt sockersug har snarast minskat under graviditeten, men så kommer vi till kladdkaka och då finns det faktiskt ingen hejd och framförallt inga ursäkter att låta bli!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar