Sandras blogg

Påminnelse och fåfängan.

2013-05-07T21:34:00.002+02:00

Jag tänkte bara påminna mig själv om hur jag såg ut för några år sedan (2007 eller 2008). Magrutor, armmuskler som hette duga och en energi som jag är avundsjuk på mig själv för...

Haha! Rolig bild...

Träningen har kommit igång, men efter gårdagens gympass har jag ont i snittet. Det kanske är någon form av träningsvärk koncentrerad till just detta område, men det är ändå oroväckande eftersom jag verkligen, verkligen vill få min mage tillbaka med muskler och allt. Vill bli snygg... Tänkte gå till gymmet imorgon igen.

Angående snitt har jag sett kommentarer lite då och då som retar mig. Ofta under någon artikel om någon kändis som fött barn och fått komplikationer av något slag. Bland alla övriga elaka och vidriga hatkommentarer finner man t.ex. "Hon valde ju kejsarsnitt bara för att hon är fåfäng!" eller " Äh, alla Hollywoodstjärnor gör kejsarsnitt i åttonde månaden för att de inte vill bli fula" m.fl. Och jag undrar vad folk tror att ett kejsarsnitt egentligen innebär? (Det där med fåfängan fick Hannah Graaf höra trots att hon inte ens gjort kejsarsnitt.)

Det finns de som väljer kejsarsnitt såklart av olika anledningar, till exempel kan man ha svårt för att föda normalt eller att man är väldigt rädd - oavsett så är det garanterat ingen som väljer det för att de är fåfänga. Om det bara var fåfänga det handlar om så är det det sista man väljer. Tro mig. Efter ett år ser jag ut såhär:

Det ser ut som en mun. En glad mun som tur är...

Och då har jag gått ner alla gravidkilon och har visserligen inte tränat så länge nu, men ändå. Jag var i ok form innan jag blev gravid och har alltid haft en stark mage. Fåfängan kan de som skriver sånt där ta och stoppa upp i sitt egna arsle... Att återhämta sig från kejsarsnitt jämfört med normal förlossning är stor skillnad. Månaders skillnad.

Att tro att någon väljer kejsarsnitt av fåfänga kan ju få titta på den här bilden. Ett år senare. Ett snitt som inte läkte och blev såhär fult. För det är fult. Det går inte att komma undan. Det är inte under bikinilinjen som många tror. Det är oftast mitt i byxlinjen som ligger och skaver. Det sträcker, spänner och nu efter träning så gör det ont. Ärret är väldigt hårt och oelastiskt. Det är ett obekvämt ärr helt enkelt. Jag har aldrig i mitt liv haft en tanke på att plastikoperera mig, men nu har jag börjat kolla upp möjligheten. Dock bör jag vänta tills om jag får fler barn, för det kan ju råka bli snitt igen (hemska tanke). Men det här är beach 2013 och ja, jag är lite fåfäng. Nä, jag är inte så sugen på bikini i sommar... Jag hoppas att träningen ska hjälpa, men det känns inte så hoppfullt tyvärr!

Snart arbetslös

2013-05-03T21:03:00.000+02:00

Nämen, våren har tittat fram. Livet känns lite lättare då. Ljuset och värmen gör mig till en annan människa. Jag blir lite gladare och lite piggare.

Jag är ganska glad att vi inför hösten har en riktigt härlig turné att se fram mot med Teater Pepino. Höstens föreställningar heter En Skräphistoria (4-8 år) och Lite Skräp (1-3 år). En skräphistoria berör ämnet återvinning men det är också en fin historia om vänskap och om att känna sig utanför och ensam. Den är riktigt bra! Lite Skräp är en mer visuell historia på samma tema som passar de allra minsta! Vi har slagit rekord i antalet sålda föreställningar! Jippi och hurra! Vi är bäst!

Mina tankar cirkulerar mycket kring jobb och karriär. Vad ska jag göra med mitt liv? Hur ska jag göra med min karriär? Vad ska jag leva av? Är det värt det? Borde jag lägga ner teatern och göra något helt annat? Vill jag det? Klart jag inte vill! AAAaaaah! Pengar är alltid gisslet. Avsaknaden av pengar alltså. A-kassan ger mig kramp i magen. AF-Kultur är helt ok att gå till. Det är en snäll arbetsförmedling som är ganska insatta och förstående för hur situationen ser ut, men vad kan de göra åt de regler som förstör möjligheten att arbeta oregelbundet och deltid? Önskar det vore lite enklare att ARBETA! Men om man inte lyckats få ett heltidsjobb så blir det alltid problem. Man ska vara antingen 100% arbetslös eller 100% i arbete. Annars ska man straffas.

Imorgon spelar jag vårens sista föreställning i Bunkeflo. Sen ska jag vara mammaledig lite till och sen på Sixtens 1-årsdag ska jag bli officiellt arbetslös. Hujedamej. Tur att det är sommar. Man kan bli deppig för mindre.

Sixten är en löjligt söt unge förövrigt. Han springer gärna omkring och flörtar med folk på tåget och pratar massor. Han gillar att se sig själv på bild och göra knasiga miner.

Han går men fattar inte hur man ska hantera det obligatoriska fallet som kommer efter ett tag. Nä, han böjer sig i en båge och skapar på det viset ett lite kraftigare fall, oftast bakåt så att han riskerar slå sig extra hårt. Har fått höra att barn lär sig av att trilla och slå sig. Men jag vet inte jag. Vill inte att han ska lära sig genom att få hjärnskakning eller bruten näsa. Vi har därför plockat fram en lära-gå-hjälm som min bror hade när han var liten. Han reste sig nämligen också upp lite för tidigt för sitt eget bästa. Den skyddar väl lite i alla fall och så ser han rolig ut till på köpet och det är ju en bonus!

Sixten sover bättre på nätterna nuförtiden. Inte alltid, men för det mesta till ca kl 6. Det överlever jag. Han har börjat förstå poängen med att bara mysa lite också. Så ofta tvingar vi ner honom i sängen för att kramas och mysa till klockan sju i alla fall. Sen blir det lite för skrikigt och hungrigt och då får en ge upp och gå till köket och fixa gröt. Men att få sova 6 timmar i sträck igen gör skillnad. Alltså verkligen skillnad!

Även om jag tycker Sixten är fantastisk så är de första 9-10 månaderna i hans liv något av det jobbigaste jag varit med om i hela mitt liv. Jag har inte njutit utan mest bara längtat till att han ska bli större och att Staffan skulle bli pappaledig och att sommaren skulle komma. NU hoppas jag att jag ska kunna njuta lite. Leka med ungen, kunna få tid med Staffan och att få sova igen. Framförallt är det skönt att kunna göra saker bara för min egen skull! Saknar fortfarande inte amning eller tjock mage... Alla sa till mig "Du glömmer!" men det har jag absolut inte gjort. Minns väldigt väl allt! Att skaffa en unge till känns overkligt jobbigt på grund av att man måste igenom graviditet och första året. Men vill ändå ha ett syskon... Får nog vänta några år tror jag! Inte för att jag tror att jag kommer glömma överhuvudtaget utan med för att hinna bygga upp så pass mycket ork att jag kan stå ut!

Länkar och bilder som jag finner lite intressanta...

2013-04-16T16:50:00.000+02:00

Sundsvallsbladet skriver om att tribaltatueringar ska förbjudas. Kommentarsspåret roade mig mest...

På tal om kommentarfält och vad som skrivs i dem - typ nu har feminismen gått för långt... - så skrev Skånes Fria en intressant artikel om detta och varför feminismen inte kan gå för långt!

I vårt grannland Danmark tillåts det mest sexistiska tv-program en kan tänka sig. Jag tyckte Gubbslem plötsligt personifierades. Och detta är alltså Public Service i DK. Jag kräktes lite i munnen...

Nanna Johansson skriver ofta väldigt roligt, samhällskritiskt och spot on. Här har hon tagit fram fyra typer av facebookrasister.

Och hur man kan använda HEN, alltså så som vi genusintresserade feminister brukar tänka kring det. Ganska bra definierat tycker jag!

Angående det att feministdebatten handlat förbaskat mycket om Maria Sveland. Är du för eller emot Maria?

Sydsvenskans aprilskämt. Inte det roligaste på jorden, jag trodde ingen skulle gå på det. Men se det fanns personer bland mina vänner på facebook som upprördes och tog det på allvar. Intressant. Jag nämner inga namn. Det tycker i alla fall jag var det roligaste med alltihop!

En text som det känns som om jag själv kunde skrivit. Eller, nä kanske inte, jag är ju inte förskollärare, men jag har jobbat i förskolan och känner igen mig i texten väldigt. Det är på grund av det som står där som jag tvekar inför att ge mig tillbaka in i förskolans värld igen...

Varför jag går på babysim med Sixten. Okej, så här hårt tränas han inte, eftersom vi inte har pool tillgänglig hemma. Men ändå.

Hon är bara nio och vet redan...

Lego hade jäkligt vettig reklam på 70-talet. Men sen glömde de visst bort något viktigt...

Och så slutligen om varför drama är viktigt i skolan... Tyvärr har drama alldeles för låg status som ämne bland de som bestämmer att de tagit bort det som ämne. Bajs säger jag då.

Kryp för helvete annars får du ingen finmotoriiiiiiiik!

2013-04-15T20:00:00.002+02:00

Oj, vad sällan jag bloggar. Det är som ni kanske förstår inte det mest högprioriterade i mitt liv. Jag kan sakna det dock. Gillar ju att skriva. Tid till dessa förströelser kanske kommer oftare och oftare. En kan ju hoppas.

Jag är fortfarande mammaledig varvat med att jag gått kurs i Clown. Så jäkla skoj och inspirerande. Skulle kunna tänka mig att jobba som clown faktiskt. Med eller utan röd näsa.

Snart är Sixten 1 år. Det har gått väldigt långsamt och snabbt på samma gång. Han har lärt sig gå själv utan stöd - 10 månader gammal. Och HJÄÄÄÄÄLP det är ju så hemskt. Han kommer ju ha både dyslexi, ADHD och stora problem med motoriken på grund av detta... Krypandet är sååå viktigt för finmotoriken att han kanske inte kan räknas som människa om han hoppar över det... Kryp för helvete kryp!!! Han måste ju KRYYYYYYYPAAAAAAAAAAAA AAAAA HAHHAHAHAAAAA! Puahhh ahaaa gaaaahhh...

Alltså oroa er inte. Min son är både pillig och klurig. Han lägger större klossar i de mindre. Han vet hur han ska pricka in fingrarna i min näsa. Han kan hantera sin kul-labyrint som en mästare och bläddrar i böcker, Han rör sig i takt till musik. Han spelar gitarr och marackas, kastar saker i golvet, sjunger och pratar. Han kommer att krypa. Han har börjat åla. Han tog det i omvänd ordning bara. Gör som han själv vill och inte det andra säger åt honom. Han har en egen vilja som är hyffsat svår att rubba. Jag känner faktiskt ingen större oro - Han är ju lik mig...

När vi hade varit i Lund och tittat på barnteater, Max - Bilen, bollen, lampan, i söndags satt Sixten på tåget hem och flörtade med en ung kille. Killen sa sedan att Sixten var den sötaste unge han sett i hela sitt liv. Så lugn, så snäll, så charmig och rar. Alltså, jag kan ju bara hålla med. Sixten är rätt så charmig faktiskt. Ibland nyps, biter och sliter han sönder mitt hår också och skriker och gråter och är skitförbannad. Då är han kanske inte lika charmig, men det slipper oftast andra uppleva.

5

2013-03-21T20:41:00.001+01:00

Jag har gått upp klockan 5 vid några tillfällen nu och spelat föreställningar uppe vid Ängelholm. Det har gått så sjukt bra. Responsen är så fin och barnen har vid flera tillfällen spontant ropat ut att det är det bästa de sett! Vi är bäst alltså. Barn kan man lita på! Ja, alltså de vuxna gillade det också!

Tröttman är enorm. Sixten väcker mig flera gånger per natt fortfarande och när man då ska gå upp vid fem sätter det sina spår. Jag tänker långsamt, reagerar i slow-motion och känner mig ganska låg. Jag har trots lyckade föreställningar en stor dos framtids-jobb-ekonomi-vad-ska-jag-göra-med-mitt-liv-ångest...

Det är dags för Staffan att ta över rollen som föräldraledig och jag känner att jag är... Ingenting... Andra går tillbaka till sina fasta jobb med ekonomisk trygghet och jag vet inte vad jag ska göra. Jag hoppas, önskar och drömmer om att vi ska sälja så pass mycket till hösten att jag kan leva på bara det. Men sån tur har vi väl inte. Men, åh, vi förtjänar det. Vi borde verkligen få spela våra föreställningar överallt.

Sixten är snart ett år. Det ska firas. Själv har jag inte direkt firat min egen födelsedag i år. Jag hade lite kalas på självaste födelsedagen, men det kom typ ingen och jag har inte orkat dra ihop något mer. Tröttman... Annars gillar jag faktiskt kalas. Jo, jag hade ju några från mammagruppen över på fika också. Det var ju mysigt. Annars har de som velat gratulera mig gjort det och det är fint det!

Sixten kräver mycket av en och jag är helt slut om dagarna. Han är ganska bestämd och vill bara gå, gå, gå med mig som stöd. Om jag vill göra något annat som att äta, gå på toa eller sätta mig ner en stund så skriker han oftast så att tårarna sprutar. Han verkar dessutom vara lik mig och sover numera endast en gång per dag. De flesta andra 10-månaders sover väl i alla fall två gånger om dagen eller till och med tre. Det är faktiskt skitjobbigt och det ska bli skönt att Staffan ska vara pappaledig nu så att jag typ kan hinna äta ibland. Kanske träna. Bli en människa igen i stället för en zombie. Kanske hinna göra något för min egen skull.

Jag ska börja min icke-mammaledighet med att gå en kurs i clown. Bra start på arbetslösheten ändå kan jag tycka...

Är han snäll?

2013-02-21T12:09:00.001+01:00

Är han snäll?
Nej! Han är elak! För det är väl inte snällt att bitas? Han biter mig i axeln, i armen, i handen, i kinden och framförallt gnager han sönder mina bröst. Jag ska sluta amma. Men det är inte så lätt som man kan tro. Amningen är liksom ibland ett nödvändigt ont för att få barnet att fungera.

Är han snäll?
NEEEEJ! Han är jätteelak. Han håller mig vaken hela nätterna igenom och vill inte somna om. Han skriker och gnäller och vill inte alls låta John Blund strö sömnstoff över sig.

Är han snäll?
Nä! Han skrattar åt mig när jag säger till honom att inte bitas. Han skrattar åt andra barn som gråter, för han tycker av någon anledning att det är roligt höra på.

Är han snäll?
Alltså. Han är verkligen superelak. Han tog sin träskallra och drämde den över mina fingrar. Skithårt! Med flit. Jag såg hur han liksom siktade och bara drämde till! Sen siktade han in sig på mina näsborrar, stack in sina små fingrar och slet bort den så gott han kunde. Jag BLÖDER!

Är han snäll?
Det vet i fåglarna. Han är nog en liten trollunge som hamnat hos oss människor av misstag. Han är ganska glad i alla fall. Om han får gå omkring. Men det får han inte. För jag får ont i ryggen och han lär sig ju inte krypa då. Jag tvingar honom att ligga där på golvet, kämpandes och frustandes med hopp om att krypandet snart ska ta fart.

Är han snäll?
Nja. Framförallt är jag en fruktansvärt dålig mamma som tycker att det är väldigt jobbigt att ha bebis. Jag har inte sovit en hel natt sen jag blev gravid. Jag vaknar minst tre gånger per natt och hinner knappt borsta tänderna. Jag har inte tid eller ork till särskilt mycket och tycker det är jättehärligt att få paus ibland i form av att jag jobba lite med mina föreställningar då och då. Att längta efter att han börjar på dagis gör mig till en ännu sämre morsa. Att inte vilja vara hemma som hemmafru och ta hand om barnen i minst tre år är trots allt dåligt. Jag längtar efter att ha tid till mig själv. Försöka samla ihop spillrorna av någon form av karriär och se om jag fortfarande duger i en branch som redan är fylld. Jag längtar efter att ha Sixten på dagis, Staffan på jobbet och tid till att göra mitt. Egentid ni vet. Hemma.

Folk frågar om Sixten är snäll och frågar väl egentligen om han sover hela natten, äter bra och gråter lite. Svaret är nej, ja och nej. Så han är nog ganska elak och lite snäll. Han äter ju bra. Det är snällt! Han gråter oftast inte när andra har hand om honom men börjar pipa så fort jag kommer innanför dörren. Under en dag kan han ägna större delen av tiden åt att pipa och gråta och vilja att jag ska lyfta honom eller hjälpa honom att springa omkring. När Staffan har Sixten ligger han nöjd på golvet och leker, sover tre timmar i sträck på dagen och äter bra. I MY FACE - MOMMA! Själv lägger jag ner honom med hans leksaker och försöker anordna någon slags lunch till barnet. Då skriker han så tårarna sprutar och jag känner mig minst sagt otillräcklig. Där står jag med stavmixern i högsta hugg och rullar en boll med högra foten samtidigt som jag sjunger Sixtens favoritlåtar så högt jag kan. Det funkar lite i alla fall. Han skrattar.

Föresten. Jag hann skriva detta under en 20-minuters sovstund som Sixten nu unnat sig själv - och mig. Det tackar jag för. Han är kanske rätt snäll ändå det lilla livet!

Theodor

2013-02-15T11:48:00.000+01:00

Jag har blivit moster! Hurra! Nu har Theodor kommit och han är så söt, så söt. Jag har hunnit träffa honom två gånger! Tycker det är lite overkligt att min lillasyster också blivit mamma. Jag var ju mer orolig för hennes förlossning än min egen och fick ett större rus när jag fick veta att han ploppat ut än när Sixten kom. Jag var visserligen hög på morfin och narkos första dygnet, så det kan ju bero på det!

Förutom att hälsa på bebis har jag väl mest ägnat ledig tid åt att jobba. Så är det i den här branchen. Har ju för avsikt att ha jobb när jag går av mammaledigheten och då ska ansökningar in och föreställningar säljas! Hujedamig!

Att inte komma någonstans.

2013-01-25T11:07:00.001+01:00

Frustrationen, ilskan, de tappra försöken. Varför är det så svårt? Det går ju så lätt för alla andra. Varför kan inte jag? Åh, jag skriker mitt avgrundsvrål och avslutar med att dunka huvudet i golvet. Jag ger upp. Jag lägger ner huvudet och bara andas. Lyssnar på mina andetag. Hör mössen som kilar omkring i utrymmena mellan golv och tak. Ser smågruset som samlats på hallgolvet efter att snön ute på gatorna sandats för att de som går inte ska halka och kanske trilla, bryta armar, revben eller lårbenshalsen. Äldre, som faller till synes lätt, kan få spontanfrakturer som kanske aldrig läker. Det kan vara viktigt att det är sandat när det är halt, framförallt för deras skull.

Att vilja ta mig framåt men ständigt befinna mig ofrivilligt fast på en och samma punkt tär på tålamodet. När jag då ger det lilla extra, fokuserar mer än vanligt, tar i och kämpar med hela hjärtat och jag i stället skjuts en halvmeter bakåt så tar det nästan kål på mig och tårarna börjar rinna. Det är inte kul längre. Nu vill jag inte längre vara med. Ska det vara såhär? Alltid?

Jag rullar över på rygg. Tittar på lampan. Lampan. Lampan. Lampa. Ampa. Amamama. papapapamamamap... Andas. Det kan jag. Titta. Det kan jag. Lampan förstår jag mig på. Den lyser varje dag. På samma ställe. Det känns tryggt. Det är som det ska. Andas. Nu känns det bättre. Nu är jag inte så arg längre eller ledsen. Det kanske inte var så farligt trots allt.

Jag rullar över på magen. Försöker igen. Skam den som ger sig. Kämpar. Kämpar. Sprattlar. Kryper upp i en ställning som man på ett Yogapass skulle kalla Stående hund. Denna ställning sägs sträcka ut ryggraden. Ge hjärtat ro. Stärka nervsystemet. Ge energi. Förbättra matsmältningen. Motverka trötthet. Öka blodcirkulationen. Stärka ben, armar, mage och axlar.

Aaaaaaahhh... Yoga kan dra åt helvete. Jag är skittrött. Och hungrig. Frustrationen, ilskan, de tappra försöken. Varför är det så svårt? Varför kommer jag ingenstans? Varför hamnar jag längre bort när jag vill komma fram?

Skönt att det finns en som tar upp mig när jag blir ledsen och ger mig mat när jag är hungrig och hjälper mig gå i stället för att jag ska behöva ligga där på golvet och sprattla som en strandad fisk. Att lära sig krypa är ta mig tusan bland det värsta jag varit med om.

Gästinlägg från Sixten 8 månader...

Rasism och pepparkaksgubbar!

2012-12-15T10:37:00.000+01:00

Nu ska det lagstiftas om att ingen i Sverige får klä ut sig till pepparkaksgubbar i luciatågen, sa ingen någonsin!

Men tusentals människor i Sverige rasar över just detta. De senaste dagarna har jag sett så mycket kommentarer där folk är skärrade över att de nu inte längre ska få fira lucia som vi vill (eller få sjunga nationalsången på skolavslutningen - joddå, den kommentaren dyker alltid upp!).

Vi lever i en tid när i princip alla har en mobiltelefon med sig där man lätt som en plätt kan surfa runt på internet. I princip alla är några få klick ifrån att söka reda på fakta. Det är inte svårt att sålla fakta från flashbackdiskussioner eller twitterflöden. Ändå utgår 90% av alla som kommenterar från något de läst i någons status på facebook. Det är som en sån där skröna; min kompis mammas lillebrors dagisfrökens bekant har hör att pepparkakor ska förbjudas... OH NOOOOO!!! Nästan ingen lyfter sin hand och klickar sig in på t.ex. Google och gör en snabb sökning på ämnet de debatterar. De flesta läser inte ens igenom det de kommenterar utan gör en liten snabb förväntning i sitt huvud om vad det kanske handlar om, höjer upp det de kommit fram till till fakta och sen är upprördheten ett faktum.

Min son har en pepparkaksdräkt. Han har haft den på sig. Han kommer få ha på sig den igen. Ingen kommer hejda mig och ingen blev/kommer bli kränkt.

Att det handlar om en enda liten skolklass i Närke som gemensamt valde bort pepparkakssången ur sitt luciatåg är det inte många som bryr sig om. "Nu har det gått för långt..." "Nu ska man inte ens få äta pepparkakor längre utan att nysvenskarna känner sig kränkta, de får fan ta och ANPASSA SIG TILL VÅRA TRADITIONER." Jag har hittills inte sett en enda person som egentligen tycker att pepparkaksgubbar ska förbjudas. Alla står på samma sida. Det är en extremt ensidig "debatt" kring denna ickenyhet.

Klart vi ska få äta pepparkakor, klart ungarna ska få klä ut sig om de vill. Ingen känner sig kränkt och upprördheten är så löjlig att det är sorgligt, för det sorgliga är att rasisterna får vatten på sin kvarn och sprider detta som om hotet om undergången nu är farligt nära. Typ: Nästa år kommer ljusen inte brinna. Lucia och julafton är ett minne blott. Rösta på SD om ni inte vill att det ska vara så...

Och föresten! Det går inte säga "Jag är inte rasist men...". Har man rasistiska åsikter så är man rasist, även om man själv tycker att det känns jobbigt att kallas för det!

En sak är jag 100% säker på. Handeln har en stor makt över oss människor. Det finns ingen tid på året som handeln tjänar så mycket på som inför julen. Dagskassorna tiodubblas och julhandeln med allt vad det innebär är det som får vissa butiker att överhuvudtaget gå runt. Jag lovar dyrt och heligt att ingen kommer kunna sätta stopp för julen vare sig de vill det eller ej om inte annat så på grund av det. Den börjar andra veckan i oktober och håller på långt in i mellandagsrean. Känn er trygga ni som om möjligt är oroliga över att inte få fira lucia eller jul.

Alltså: Det existerar helt enkelt ingen PK-maffia som försöker stoppa julen, pepparkakor eller lucia...

Pepparkaksgubbar i luciatågen som djupt rotad svensk tradition är väl förövrigt en väldigt ny tradition. En tydlig indikation på att traditioner är något som ständigt förändras och påverkas av tidens gång, människorna som lever med dem och som för traditionerna vidare. Jag personligen tror att den kom sig av att butikerna började erbjuda ett bredare sortiment av julutstyrslar för ett antal år sedan.

Jag tar ett annat exempel. Halloween har inte blivit särskilt rotat som tradition i Sverige ännu, men är på god väg. Jag har inte alls vuxit upp med något firande av detta. Men vem vet, om ca 50 år kommer den generationen uppleva det som en självklar och viktig tradition som inte får tas bort eller "kränkas" på något vis. Min son kommer antagligen få leka halloween på förskola/skola under hela sin uppväxt, bli bjuden på halloweenpartyn och kanske vilja gå runt och säga bus eller godis till grannarna. Jag kommer kanske tycka det känns lite märkligt medans han kanske i framtiden kommer tycka det är konstigt att det finns de som inte vill det...

Varje gång feminism, rasism eller genus och jämnställdhet diskuteras i någon fråga så dyker det upp folk som skriver "Nu har det gått för långt..." VAD har gått för långt? Det finns de som vill uppnå jämnställdhet. Det finns de som vill värna om mänskliga rättigheter, jobba mot främlingsfientlighet och vad är det som har gått för långt?

Jag läste en kommentar som länkade till Aftonbladet som skrev om det faktum att DISNEY tänker klippa i Tomteverkstan på julafton. Där hade det gått för långt och personen ifråga tänker nu rösta på Sverigedemokraterna 2014. (Hur nu det ska påverka Disney däröver i staterna det vet jag inte...)

Denna oförmåga folk har att tänka själva skrämmer mig. Jag skulle kunna hitta på vadsomhelst och får det bara tillräcklig spridning på sociala forum som facebook kommer det för många bli en sanning att rasa mot och skulden läggs på till exempel invandrarna. Och så undrar folk hur förintelsen kunde ske under andra världskriget...

Björnen

2012-12-12T17:32:00.001+01:00

Mitt smartaste drag någonsin var att sätta upp en björn på väggen i Sixtens rum. Är han på dåligt humör går vi bara dit och tittar på björnen och poff så är han glad igen! Funkar alltid!

Skalbaggar

2012-12-07T08:38:00.003+01:00

Jag har en kjol. Eller, ja jag har ju flera, men nu tänker jag på min blåa kjol i stretch. Min allt-i-allo-kjol som passar till nästan allt. Jag har haft den ganska länge nu och av naturliga skäl börjar den bli lite sliten.

Den är sydd i två lager vilket innebär att den har ett utrymme mellan tygerna. Där har det blivit noppror på något vis. MEN, jag har fått för mig att det är små skalbaggar. Att kjolen numera är fylld av små skalbaggar. Ologiskt, jag vet!!! Men jag kan inte sluta tänka på att det är små skalbaggar och att jag krossar deras små skal när jag känner på nopprorna. Jag hittar inga ingångshål någonstans på kjolen men jag är snart redo att sprätta upp den för att ta reda på om jag har fel. Skulle jag mot förmodan upptäcka små skalbaggar i kjolen så skulle jag rysa halvt ihjäl mig.

Denna kjol är min favorit men nu lider jag lite när jag använder den. Det är mycket obehagligt. Tänk om de skulle börja krypa runt när jag har kjolen på mig?

Jag har ingen fobi för insekter, spindlar eller andra kryp normalt sett, men detta att ha dem insydda i kläderna känns väldigt fel. Även om jag vet att det nog bara är noppror så känns det obehagligt att det är skalbaggar. Usch!

Ett halvår.

2012-12-05T15:18:00.000+01:00

Sixten blev ett halvår för ett tag sen. Det har firats. Lite kalas med vänner. Han blev även godkänd under halvårskontrollen hos barnläkaren.

Han har fått två tänder också föresten. Och han biter mig. Hårt.

Vi har babysimmat och blivit fotade. Jag blev skitful på bilden och Sixten ser lite knasig ut. Men kul att ha. Sixten gillar att bada och fick ganska mycket kallsupar sist, men han bryr sig inte så mycket. Är väl lik mor sin.

I helgen var vi på snabbvisit i Jönköping. 1,5 dag ungefär. Trots kort vistelse hann vi med hyffsat mycket. Till exempel titta på när mormor (kommer aldrig någonsin vänja mig vid att min mamma är mormor) bakade lussekatter. Vi hann se min kusins nya hem, hälsa på syster Linn med blivande kusinen i magen, träffa morfarn, umgås med gammelmormor, äta mat och sova. Sixten älskar väl inte att fara runt så mycket och någon smittade honom med något för nu har han feber. Stackarn. Känner mig alltid lite elak när jag tvingar ner honom i bilbarnstolen och knäpper bältet. Inget kul alls ju... Tur att det finns tåg!

Jag har försökt få lite decembermysigt här hemma med lite julpynt och sånt. Hämtade grejerna från vinden och fick skitont i höften på köpet. Vårt vindsförråd ligger så störigt till. Man måste först åka ner från vår uppgång, gå runt hela gården och upp för en smal, lång trappa från 1897. Sen måste man gå genom hela vinden och längst bort i ett hörn finns vårt förråd. Praktiskt? Nä, inte speciellt... Gör det mig irriterad? Ja. I lägenheten är det ganska dåligt med förvaring tyvärr. Om jag blir lite rikare någon gång tänker jag att vi ska försöka flytta vidare till en lite större och lite ljusare lägenhet. Eller ännu hellre ett hus. Med trädgård. Det borde även ingå en trädgårdsmästare i priset.

Julen närmar sig. Jag har fixat de flesta julklappar redan. Duktigt av mig. Frågan vad jag önskar mig i julklapp har kommit några gånger och det är lika svårt att svara varje gång. Jag behöver inte så mycket. Men, om man vill ge mig ett presentkort så går det alltid åt på H&M, IKEA eller Åhléns.

Vad vi INTE behöver i år är badlakan, handdukar, sängkläder eller baksaker. Vi har inte plats för mer sånt i lägenheten ty vi har fått mycket av just sådan de senaste åren. Först behöver vi som sagt en större bostad med bättre förvaring. Vi är inte där riktigt än. Jag är mammaledig och arbetslös. Det är en ganska dålig kombination.

Jag och lillskrutten har varit runt och kollat på lite olika förskolor också. Sånt ska ju planeras också. Var ska han börja någonstans och så får det inte ligga för långt bort. Har hittat två jag tycker verkar bra. Hoppas han hamnar där. Eller att jag vinner flera miljoner så att han inte behöver gå på något lägenhetsdagis inne i stan för att jag köpt ett stort hus i ett naturskönt område.

Tips till SD

2012-11-16T20:15:00.002+01:00

Jag har ett tips till Sverigedemokraterna och det är ju att använda den här filmen som Expressen publicerade nyligen som valfilm nästa val. De sparar pengar men visar med all önskvärd tydlighet vad de står för. Praktiskt, billigt och så får de de väljare som faktiskt tycker likadant! Perfekt!

Jag vet inte om krismöten egentligen är nödvändigt heller. Erik Almqvist har ju själv påpekat att sanningen alltid kommer fram och nu har den ju gjort det... De borde ju vara nöjda och glada.

Man blir ledsen i hjärtat av att rasismen tycks flöda mer och mer i Sverige och Europa. Jag är rädd att SD inte förlorar så många väljare på det här. Men jag hoppas, önskar och tror att de flesta ändå vill bättre än att låta dessa galningar sitta i Sveriges riksdag. Att folk förstår att det inte är SD's partitopp det är mest synd om här i världen. Även om de nu varit väldigt bra på att skylla sitt beteende på hur stora offer DE är och hur synd det är om dem. Men, vad vet jag? Att Åkesson dessutom inte känner att han har anledning att kommentera, se över eller fundera över någonting gör väl ingenting bättre. Allt är PK-Sverigemedias fel. Och feministernas - de är horor allihopa. Det är deras fel att man måste hota folk med järnrör... Eller?

Gråta

2012-11-04T08:25:00.001+01:00

Vi var på födelsedagsmiddag i fredags. Sixten grät från det att vi kom till restaurangen tills vi gick hem. Jag visste inte att han kunde gråta så mycket. Efteråt var jag så svettig att jag inte visste om jag kissat ner mig eller inte! Så har man varit med om det...

snörvel

2012-11-02T15:16:00.000+01:00

Jag är förkyld. Har ju varit frisk alldeles för länge nu. Staffan smittade mig. Mina ögon är torra och näsan är täppt. Jag är narig och tvingas stoppa upp papptussar i näsborrarna för att inte göra det värre. Det är inte alls kul att vara förkyld. Jag är väl inte så sjuk egentligen. Jag fungerar som vanligt men är trött.Trött, trött, trött... När ska man bli pigg igen? När?

Nästa vecka ska jag jobba. Spela föreställningar! Tills dess får gärna förkylningen ha släppt sitt grepp om mig. Men oavsettt ska det ändå bli skönt att få komma iväg och göra mitt. Inte amma och känna mig lite som innan jag blev mamma. Baksidan är väldigt tidiga mornar. Men vad tusan. Jag är ju van nu. Härdad.

Nästa vecka vill jag vara frisk, för nästa vecka tänkte jag dra igång på riktigt med att börja träna igen. Mer träning än bara promenader och några minuters plankan på hemmaplan. Riktig träning. Staffan ska ju vara pappaledig och detta tänker jag utnyttja till FULLO! Jepp! Frihet! Egentid. Paus.

feber

2012-10-23T09:28:00.001+02:00

Sixten har 39 graders feber tack vare vaccinet han fick igår. Han är dock ganska nöjd och glad ändå. Han beter sig som om han vore lite hög eller full. Själv brukar jag ligga och storgråta när jag har så hög feber. Ja, alla är vi olika!

Idag är Sixten 5 månader och försöker just nu hjälpa mig att skriva detta inlägg. Han varvar med att göra glada utrop, vrida på sin fars mixermakapär och med våld äta upp min arm. Vet inte vad det var i de där sprutorna riktigt men det har givit mig ett minst sagt märkligt barn! Det går väl över...

Sixten och hösten!

2012-10-18T15:25:00.001+02:00

Löv kan vara sjukt spännande!

Jag har börjat använda sittdelen ibland även om S är lite för liten. Han vill INTE ligga ner när han är vaken. Kan en ju förstå faktiskt!

Så här ser Sixten ut nästan jämnt. Ganska nöjd samtidigt som han tappert försöker preja in hela handen i munnen. Ibland lyckas han få in fingrarna så långt ner i halsen att han kräks lite. Men lika glad för det är han - inte jag... Det är ett evighetsgöra att ta ut de där fingrarna ur munnen. Misstänker att tänder tänker ploppa upp snart

Vi satt länge och lyssnade på vinden och fåglarna i parken idag!

En vitkindad gås fångar uppmärksamheten.

Kom närmre...

Äta löv?

Det här lövet smakade sådär...


Så mycket färger att titta på! En riktigt härlig höst om det kunde vara såna här dagar alltid!

Och så en hälsning från Sixten: jiygvbhjn aqsz ae3d wxssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssdwe43fgb ,.,

Ny kompis

2012-10-16T20:20:00.000+02:00

Var inne i en barnbutik idag och köpte bebiskläder i present till Sixtens nya kompis som inte heter något än. Den lilla kom i söndags och det ska bli väldigt trevligt även för mig att ha ytterligare en vän som är mammaledig. För då kan vi UMGÅS och prata om viktiga saker!!! Ja! Jag är intellektuellt understimulerad. Snart kommer jag börja särskriva, felstava och skriva dem stället för de i varenda mening. Ve och fasa, detta må icke ske. Jag har redan börjat märka att mina tankegångar går från en sak till bajs för att sedan hitta tillbaka men vandra vidare till kräks eller kiss.

Det är ju väldigt lätt hänt att alla samtalsämnen cirkulerar kring bebisar när man umgås med andra mammor som man lärt känna just av den enkla anledningen att de är andra mammor. Där sitter jag och pratar på om bebissak efter bebissak samtidigt som min hjärna liksom bara darrar av en önskan att få diskutera genetik, forskning, genus, jämställdhet, rasism, samhället, migrationsverk, rymdvarelser eller träning. Det är väl det där hormonet i kroppen man får av amningen som gör det. Hormonerna heter oxytocin och prolactin. Det är inte de andra mammornas fel. Jag är ju helt fri att försöka styra det vi talar om men det är inte alltid det lättaste ska ni veta.

Nu ska jag gå och byta en bajsblöja. Bara så ni vet!

Söndag

2012-10-14T12:56:00.000+02:00

Inatt sov jag riktigt dåligt. Sixten och Staffan höll mig vaken omväxlande genom att vilja äta eller genom att tala i sömnen. Vem som ville göra vad behöver jag väl inte förtälla?

Igår spelade jag en föreställning i Ängelholm. Det gick väldigt bra. Staffan var hemma med Sixten. Jag hade pumpat mjölk som en idiot under veckan och när jag kom hem hade skrutt knappt druckit något av den. Hyfsat nöjd.kille_12 i alla fall. Sen åt han som sagt hela natten...

Just nu ligger kompisar till oss på KK och föder barn. Lite för tidigt. Staffan är där nu och ska lämna lite mat till pappan. Jag känner mig berörd och rörd. Hoppas Sixtens nya kompis har det gott! Minns precis hur det var.

Jag är arg och upprörd för att jag i vanlig ordning läser lite intressanta skriverier och sedan läser jag kommentarerna. Ja, det är kommentarerna som osar av kvinnohat, rasism etc. Jag borde inte läsa. Kan aldrig låta bli. Det hjälper inte att de vettiga kommer med smarta argument eftersom de som man vill ska fatta ändå aldrig fattar. Och jag inser att de aldrig kommer fatta och det gör mig så frustrerad. Jag försöker tänka att de trots allt inte är så många, men inser att eftersom SD kom in i riksdagen förra valet så är de heller inte så få.

Imorgon kommer det någon snubbe och ska läsa av luften i vår lägenhet. Vi vill få kontrollerat att det är bra luft här hemma. Jag tror inte det är så bra luft här. Är fortfarande lite fundersam över de totalt söndermöglade fönsterbrädena de bytte ut i vintras... Det är lite för lite ljus också. Små fönster. Borde flytta innan vi har fullständig D-vitaminbrist. Sen visade det sig att om de ska kunna göra en total och bra mögelmätning så måste man helt tömma ett rum på möbler. Palla...

Hej! Jag heter Sixten och jag kan stå!

Snart ska Sixten börja äta riktig mat. Det ska bli skönt när han gör det helt och hållet och jag kan sluta amma. Det enda som känns jobbigt med annan mat än bröstmjölk är de kommande blöjbytena som inte kommer bli lika lättsamma. Fy. Jag hoppas vi kan toaletträna Sixten tidigt. Finns det barn som kan gå på toa själva vid ett halvår?

Igår var vi på kalas med Humle och Dumle som tema. Det var ett svårt tema, men tillslut valde jag helt enkelt att tolka det själv till enbart dumle.

Familjen Dumle.

Värdparet!

Nämen om man skulle ta och käka lite?

Kräk del 2

2012-10-05T13:57:00.001+02:00

kräk

2012-09-27T16:43:00.000+02:00

Vad har du på axeln?

kräk

Vad har du i håret?

kräk

Vad har du på byxan?

kräk

Vad har du på ryggen?

kräk

Vad har du i sängen?

kräk

Vad har du på golvet?

krä...

...näää fan, bröstmjölk som jag spillde ut efter att ha pumpat skitlänge för att Sixten ska äta ur flaskan som träning. Det skulle bli kräk... FAAAAN! Det skulle ju bli KRÄÄÄÄK!

magen osv

2012-09-26T13:35:00.001+02:00

Inatt drömde jag att min mage såg ut såhär. Det var mitt ärr som gjorde magen som på bilden. Jag insåg att ärret var mycket värre än vad jag först hade trott. Fruktansvärt. Och så tänkte jag när jag vaknade att det ju var tur att jag inte var såååå ful i alla fall. Ärret är ju bara lite fult i jämförelse.

Sen kom jag och tänka på Marie Serneholt efter att ha tittat på Schulman Show igår. Han gjorde narr av hennes sexualiserade bilder av sig själv på Instagram. Den bilden som var mest i fokus var den här från Café och jag vet inte, det jag tänkte mest på var vilka magrutor hon har. Undrar vad hon tränar? Jag tänker inte sex - jag tänker muskler.

Jag vet, jag ammar dygnet runt, har ett fult ärr på magen som nyss läkt ihop, har feber varannan vecka och är för närvarande själv helt avsexualiserad så jag ser det kanske inte med samma ögon. Men så är väl den här bilden ändå lite mer styrka än när det är push-up och tuttar i absolut fokus? Jag tycker hon ser stark ut. Mer som män ibland framställs när de avporträtteras lite mer avklätt. Sen är det visserligen väldigt mycket posebilder med annat stuk också. Inte riktigt min smak.

Det här med att ta dagliga bilder på sig själv på instagram/facebook är förövrigt tonåringar bäst på. Samma pose varje dag och tillägget gilla/kommentera. Behovet av bekräftelse för att de är snygga eller söta väller nästan över. Vet inte om Marie också söker den bekräftelsen likt en 14-åring, hon vet nog redan om att hon är typ perfekt! Såg jag ut så skulle jag också passa på att tjäna pengar på det antar jag!

Själv fasar jag just nu inför det faktum att jag anmält mig till babysim och därför ska visa upp mig halvnaken bland en massa andra perfekta mammakroppar. Inser att nog alla andra mammor är i samma läge som jag och att min mage förutom det gräsliga ärret inte är särskilt plöffsig trots ett tidigare uttänjt läge. Jag har helt enkelt ångest för att råka få syn på mig själv. Jag vill inte själv se mig själv just nu. Jag ser ju inte ut som Marie Serneholt med magrutor. Jag vill också ha magrutor och jag funderar på huruvida jag kan få mitt ärr att se ut som ett streck mellan två magrutor i framtiden. Det blir nog svårt. Det är ju väldigt skevt dessutom. Så skeva magrutor vill jag inte ha.

Jag borde inte vara såhär utseendefixerad, men det är väl till viss del en yrkesskada. Blev uppringd och castad till en reklamfilm för tandpetare förrförra veckan. Det jobbiga är då att förklara att jag ju inte riktigt ser ut som tidigare, skicka nya bilder och... De valde inte mig i slutändan... Vet inte om de tyckte jag var fulare nu eller inte tillräckligt blond!

Rösten är intakt i alla fall och om ni håller öronen öppna så hör ni mig i en reklamfilm som rullar på tv just nu. Låter i och för sig inte så lik mig själv till vardags. Jag är en ekorre som aldrig är uppblåst i magen. Reklam för kellogs!

När man själv inte känner sig så söt så är det tur att Sixten är det och han är ju lik mig så då känns allt bra i slutändan. Här får han sina dagliga D-droppar! Taget av Linn och fler bilder finns på hennes blogg om vår semester på Hallands Väderö.

3 år!

2012-09-05T14:03:00.001+02:00

3 månader med Sixten och hela 3 år med Staffan! Tiden går både fort och långsamt. Det sista året har liksom gått i slow motion och allt innan har gått skitsnabbt! Mina 3 månader med Sixten är de första som känns lite som normaltid. Det känns som om det gått just tre månader liksom...

Just nu spelar jag och Sixten gitarr. Han föredrar när vi klinkar på den mest ostämda av dem. Vet inte varför. Måste vara ett tecken på hans oerhörda musikaliska begåvning. Han skrattar åt att det låter fel så att säga.

Jag är så brutalt trött idag att jag ser i kors. Livet som småbarnsförälder tänker ni och ja, det ligger något i det. MEN Sixten är en hejare på att sova om nätterna faktiskt. Flera nätter har han sovit ända till 6.30 på morgonen för att sen äta och sova vidare till ca 9. Han är ett fantastiskt barn. Mycket begåvad.

Varför är jag då så trött? Jo, för det första har jag inte ställt om mina vanor bara för att Sixten valt att göra det. Har man som jag vaknat 2-5 gånger per natt i snart 1 års tid så börjar man inte plötsligt låta bli. Tyvärr. Det är fortfarande inte den största anledningen till att jag är så här väldans trött (även om jag är lite trött alltid), ty jag har lärt mig att vila och slumra mig igenom diverse vakenstunder och amningar.

Men säg då för sjutton, tänker ni.Varför är du så jäkla trött? Jo, det ska jag tala om för er. Mina älskade gossar, männen i mitt liv låter mig inte alltid slumra och vila trots att de sover. Nej, nej! Detta sker runt kl. 3.30 - 6.30:

Sixten fiser högt och ålar sig ner från sin kudde (som han MÅSTE ligga på eftersom han har en tendens att börja få platt huvud). Jag upp, lägga honom rätt, han vaknar till, vill äta, han fiser, somnar om, jag ska lägga honom, Staffan påstår att han bajsat, jag måste byta på honom, har inte bajsat, han vaknar, vill sova PÅ mamma, han somnar, Staffan snarkar, Sixten fiser, jag är vaken, Sixten slumrar, går att lägga ner i sin säng... Varpå Staffan ropar (i sömnen): SIXTEN! Sixten! SIXTEN! Sixten vaknar, vill sova på mamma, Mamman slår pappan, pappan snarkar, mamman håller för pappans näsa, Sixten sover, Staffan sover, jag börjar slumra till, drömma lite att vi badar, Staffan ropar (i sömnen, igen.); Sandra har du något svart?, jag är klarvaken. Staffans väckarklocka ringer, Sixten vill äta, jag = trött! Alla nätter är inte såna här. Och tur är väl det.

Staffan var rar och gav mig en present igår på tremånadersdagen. Själv visste jag inte ens att det blivit september. Förlåt Staffan... Jag fick tjock drickchoklad gjord på Valrhonachoklad. Den var dyr så jag måste dricka den med vördnad. Av mig fick han ingenting. Eller jo, jag var rar nog att i stället för att sova när sixten somnade om vid 10 så satte jag mig på bussen och åkte till Staffans jobb för att han ville att jag skulle komma och visa upp Sixten... Det får vara min present. Och nu är jag väldigt trött.

Ska nog ta en kopp varm choklad...

Sixtens hörna

2012-08-24T21:25:00.001+02:00

Titta så fint det börjar bli i Sixtens lilla hörna.

Han spanar in stället och verkar mycket nöjd!

Husligheter

2012-08-20T13:10:00.001+02:00

Det finns en blogg som heter Husligheter. Den har inget med min blogg att göra även om jag läser den ibland. Av någon anledning som jag inte förstår så kräver Husligheter mig och alla som kommer in på min blogg på autensiering och lösenord!!!! Jag förstår inte hur jag ska få det att försvinna?!?!? Hjälp!!!!